Jag strider med mig själv. Rejält.
Är inprogrammerad på att se kvadratiska utsnitt.
När jag nu ska fota analogt så måste jag komponera i en rektangel.
Tidigare har jag måttat mina kära kvadrater i sökaren.
Med film i kameran så ligger ju sporten, för mig,
att kopiera så att negativkanten kommer med.
Att det jag fotograferat är det jag visar på kopian.
Inte kan jag maska av inte.
Trodde att vi skulle framkalla film igår
så jag stressade för att få hela rullen tagen.
36 bilder.
Inte är det mycket inte i den digitala världen, men i den analoga,
mer eftertänksamma, är det väldigt mycket.
Vi gick igenom framkallningsprocessen teoretiskt. Fick se labbet och det dummyövades. Miljöföreskrifterna har ju förändrats en hel del. Skrattade för mig själv när läraren berättade att ”förr i tiden” klabbade man med händerna i vätskorna för att få fram lite andra toner på kopian. Det minns jag att vi gjorde, gnuggade med fingrar på partier som skulle förbättras. Big no, no idag. Inga fingrar i badet.
I måndags gick jag en tur på stan för att leta motiv. Mina tankar gick som såhär. Ok, fota tills kameran visar 36, möjligtvis ett par extra. Håll sen tummarna för att filmen är rätt isatt. Tar det stopp så kan jag andas ut och rulla tillbaka.
Tar det inte stopp så… fan!
Kom på mig själv ett flertal gånger med att jag backade på att trycka av. Tyckte att mina ögon såg ett bra motiv. Försökte komponera och fick det inte till att funka. Ögonen skulle ju nu titta betydligt mer utåt kanterna än vad jag vanligtvis gör eftersom jag med filmen har ett rektangulärt format att förhålla mig till. Till min förvåning tog jag ett flertal bilder i stående format, det händer ytterst sällan med den digitala.
Jag har många gånger önskat att jag kunde ställa om min digitala till ett rektangulärt format. Tyvärr så går det inte, så lösningen har istället varit att komponera i en central visuell kvadrat.
Jag har en gammal mellanformatare här hemma, en Agfa Isolette. Ligger nära till hands att köpa film till den och prova men den har så förfärligt många spakar och knappar som man kan justerar att den skrämmer mig. Inte vet jag om den läcker heller. Ja, ja det är väl bara att prova när jag blivit lite mer varm i kläderna.
Jag har fått låna två analoga Nikonhus. Den jag valde till första rullen var en Nikon FA. Till den har jag nyttjat objektivet från det andra, Nikon F3, huset. Ett trevligt objektiv, NIKKOR 85mm 1:1.4, som jag även testat på min digitala. (Min digitala är dock inte en fullformatare så de 85mm blir ju lite mer).
Ska bli spännande att se om jag lyckats hantera det på det analoga huset.
Här är i alla fall resultatet från det digitala försöket.
En beskuren version, hur jag vill att det ska se ut i min visuella kvadrat.

Mathias…
Tyvärr ligger Barthes fortfarande oläst men jag återkommer angående den.
Mats & Mats…tack för lånen!