Feeds:
Inlägg
Kommentarer

8 mars

_DSC5778_jW950

”Det är viktigt att unga kvinnor
avstår från att sporta och gymnastisera,
eftersom de häftiga rörelserna gör
att de riskerar förlora oskulden”.

Men här, i Sverige har vi det rätt bra.
Vi får sporta, gymnastisera och cykla…

Här kan du läsa mer.
Det här är också viktigt och hör liksom ihop med ovanstående.

Klicka på bilden för att se den i större format.

God Jul & Gott Nytt År…

IMG_5743_jW600

Ett år går nu mot sitt slut.
Vad som händer 2013 ligger fortfarande öppet.

Jag vet att jag kommer att ha gjort ett besök i Kina innan sommaren och att den analoga fotoutbildningen jag läser på Högskolan fortgår under vårterminen, men utöver det? Skönt att inte veta. Skapar lite spänning.

Ha en fin jul och nyårshelg och tack för att ni tittat in även om uppdateringarna har varit mer än sparsamma. Ska försöka vara lite mer frekvent.

Gubben ovan tittar på mig var dag jag ser ut genom köksfönstret.
Älskar hans uppsyn.

I den mörka natten…

Sorry…

Här händer inte så mycket just nu.
Jag vilar :).
/Katja

Vernissage i morgon…

Ovanstående är en av de bilder som kommer att hänga
på Konstfesten på Spinnet i Habo till nästa söndag.
Vernissagen imorgon kl 12.00.
Jag finns på plats lördag fram till ca kl 15.00.
Söndag 12.00 – ca 17.00 och nästa lördag och söndag.
Utöver foto så har jag hängt några akvareller samt
tagit fram ett litet fotohäfte titulerad ”No1″.
Välkomna!

För sjätte året i rad arrangeras Konstfesten i Habo på Spinnet.

29 september – 7 oktober kl 12-19.

Invigning och vernissage lördagen 29 september kl 12.

Konstcaféet är öppet alla dagar.






Christers saker…

Igår var dottern och jag på Fotografiska.
Den pågående utställningen med Sally Mann närmar sig sitt stängningsdatum och vi ville verkligen hinna se den. Det var lite gott och blandat som plockats med och hängts på väggarna. Hennes gestaltande av livet och döden och tillståndet där i mellan är fascinerande. Hennes goda hantverk imponerar. Nöjd med att få ta del av alla bilder gick vi vidare till nästa fotograf.

Att titta på bilder är tillsynes
enkelt. Att ”förstå” bilder
är tyvärr betydligt svårare och
ibland rent besvärligt. Mina
bilder är oftast helt odaterade
och dessutom utan namn eller
”titlar” så mycket hjälp får DU
inte av att kunna läsa. DU
måste se själv – känna -
tänka efter – söka i ditt eget minne
Jag kan inte hjälpa dig
Christer

I huset hänger även Christer Strömholm. För mig som har en bit att åka till Stockholm är de helt fantastiskt att två favoritfotografer har utställning samtidigt.

Christer utställning var snyggt gjord. Totalt 150 bilder inklusive de första utställningsbilderna. Noteringar från bedömningar som gjorts om elever på Fotoskolan. Affischer, tidningsartiklar, kontaktkartor, bilder med justeringsinstruktioner som den längst upp här. Lappar, nycklar, brev från vännerna på Place Blanche och så montrar med en del av saksamlaren samling. En del av sakerna ses längre ner.

Vi hann även med att se Maria Fribergs bilder på män. Om ni besöker Fotografiska och tittar på Marias bilder missa då inte att gå in i filmrummet och se Behind Scenes från fotosessionerna. Mycket jobb som ligger bakom de där bilderna. Frågan är väl hur mycket regissör kontra fotograf Maria varit. Fotograf är man nog när man själv trycker på knappen kan jag tycka… Ska fundera lite mer på det innan jag spikar att det är så det ska vara.

…åssa hade vi en skön stund i restaurangen. Go räkmacka/sallad och skön livemusik av Anna Hertzman.

Edit:
Läste precis en artikel om Maria Friberg och hon anser inte sig själv vara fotograf.

-Vad är du?
-En bildskapare. Jag kommer från en måleritradition. Jag tar hjälp av fotografer som hjälper mig tekniskt att ta bilderna, men det är inte det som gör att jag inte känner mig som en fotograf. Det handlar om hur bildidéerna kommer upp. Ofta är det en ganska grafisk, svartvit bild som jag får i huvudet. Lite suddig men ändå tydlig. Jag skulle kunna måla dem.

Det mest avgörande skillnaden mellan uttrycksformerna gäller processen.
Som foto- och videokonstnär är hon beroende av andra.
-Jag kan inte kontrollera allting. Då blir det spännande.
Källa: Fotografiska tidningen Nr 04/2012

Jag köper de tankebanorna. Hon får ändå fram sina bilder och känslor.

Edit2:
Här kan ni läsa det senaste numret av Fotografiska Tidningen.





Att programmera om seendet…

Jag strider med mig själv. Rejält.
Är inprogrammerad på att se kvadratiska utsnitt.
När jag nu ska fota analogt så måste jag komponera i en rektangel.

Tidigare har jag måttat mina kära kvadrater i sökaren.
Med film i kameran så ligger ju sporten, för mig,
att kopiera så att negativkanten kommer med.
Att det jag fotograferat är det jag visar på kopian.
Inte kan jag maska av inte.

Trodde att vi skulle framkalla film igår
så jag stressade för att få hela rullen tagen.
36 bilder.
Inte är det mycket inte i den digitala världen, men i den analoga,
mer eftertänksamma, är det väldigt mycket.

Vi gick igenom framkallningsprocessen teoretiskt. Fick se labbet och det dummyövades. Miljöföreskrifterna har ju förändrats en hel del. Skrattade för mig själv när läraren berättade att ”förr i tiden” klabbade man med händerna i vätskorna för att få fram lite andra toner på kopian. Det minns jag att vi gjorde, gnuggade med fingrar på partier som skulle förbättras. Big no, no idag. Inga fingrar i badet.

I måndags gick jag en tur på stan för att leta motiv. Mina tankar gick som såhär. Ok, fota tills kameran visar 36, möjligtvis ett par extra. Håll sen tummarna för att filmen är rätt isatt. Tar det stopp så kan jag andas ut och rulla tillbaka.
Tar det inte stopp så… fan!

Kom på mig själv ett flertal gånger med att jag backade på att trycka av. Tyckte att mina ögon såg ett bra motiv. Försökte komponera och fick det inte till att funka. Ögonen skulle ju nu titta betydligt mer utåt kanterna än vad jag vanligtvis gör eftersom jag med filmen har ett rektangulärt format att förhålla mig till. Till min förvåning tog jag ett flertal bilder i stående format, det händer ytterst sällan med den digitala.

Jag har många gånger önskat att jag kunde ställa om min digitala till ett rektangulärt format. Tyvärr så går det inte, så lösningen har istället varit att komponera i en central visuell kvadrat.

Jag har en gammal mellanformatare här hemma, en Agfa Isolette. Ligger nära till hands att köpa film till den och prova men den har så förfärligt många spakar och knappar som man kan justerar att den skrämmer mig. Inte vet jag om den läcker heller. Ja, ja det är väl bara att prova när jag blivit lite mer varm i kläderna.

Jag har fått låna två analoga Nikonhus. Den jag valde till första rullen var en Nikon FA. Till den har jag nyttjat objektivet från det andra, Nikon F3, huset. Ett trevligt objektiv, NIKKOR 85mm 1:1.4, som jag även testat på min digitala. (Min digitala är dock inte en fullformatare så de 85mm blir ju lite mer).

Ska bli spännande att se om jag lyckats hantera det på det analoga huset.
Här är i alla fall resultatet från det digitala försöket.
En beskuren version, hur jag vill att det ska se ut i min visuella kvadrat.


Mathias
Tyvärr ligger Barthes fortfarande oläst men jag återkommer angående den.

Mats & Mats…tack för lånen!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.