…
Så har jag då äntligen varit där.
På Kulturhuset Spira i Jönköping.
Detta omdiskuterade arkitektoriska bygge i centrala Jönköping.
Där åsikterna nästan är lika många som det finns Jönköpingsbor.
Jaja, lite överdriver jag väl, men inte så mycket. Själv tycker jag naturligtvis att det är fantastiskt att vi fått detta kulturhus i stan. Där scenkonstens alla uttrycksformer kan få ta plats och visa upp sig.
Minns såväl när jag gick på museet i Jönköping och spanande in i de skalenliga fönsterna på modellen som ställdes ut där, för att kunna få en liten tjuvkik, och kanske en känsla av att få sitta i en av stolarna därinne. Det har varit kul att följa bygget och se det växa fram. 09.02.27 slogs första pålen ner och 11.11.11 var det en stor invigning och 12.04.03 gjorde jag mitt premiärbesök.
Jag var där tidigt eftersom jag tänkte att jag skulle fota lite.
Det blev inga exteriöra bilder denna gång, frånsett huvudentrén i motljus och informationspelaren utanför. Inomhus var det ett härliga ljusspel från kvällssolen så det fanns fullt av motiv som tilltalade mig.
Något som slog mig direkt när jag om in är hur i helsike det ska funka i sommar. Jag är visserligen en varmblodig kvinna men flickan som jobbade i fiket höll med mig. Hon tyckte redan nu att det var ansträngande varmt där inne. Jag vet inte, men det kanske finns en plan, eller möjlighet att på något sätt släppa in friskluft någonstans ifrån, för det kommer att bli olidligt annars.
Två saker som jag skulle uppskatta om de förbättrade.
Det ena är att man ser till att det finns någonstans man kan dricka vatten. En vanlig drickfontän. Så slipper man krångla med glas och utesluter miljöovänliga plastmuggar. Man kanske inte får ha drickfontäner i offentliga miljöer numera, men något annat då. Alternativet nu var att gå bort till restaurangen och störa personalen genom att be om att få lite Vätternvatten att dricka. Eller dricka kroppstempererat vatten ur de automatiska kranar utan möjlighet att ställa kallt och varmt själv inne på toaletten. På översta våningen var det dessutom skållhett vatten som kom ur kranen, inget som släcker min törst precis.
Det andra förbättringen är att ställa en återbruksbehållare av något slag utanför salongen det är föreställning i eller vid entréerna. En lite käck låda eller något. Moderna Museet i Stockholm har en snygg plexilåda. Där kan de som tog ett program/presentationsfolder när de äntrade salongen lämna tillbaka det för återutdelning när de lämnar salongen.
Ofta är det väl så att de bara slängs efter att de förstrött bläddrats i. Synd, mycket synd. Att återvinna dem och dela ut dem på nytt är ett mycket modernare och miljömässigare tänk. Och mer ekonomiskt…
Föreställningen vi såg hette Kritcirkeln, Bertol Brechts klassiska drama.
Vi fick följa två människoöden vävas samman i ett krigsdrabbat samhälle.
En bra story med flera intressanta frågor att ta ställning till.
Jag blir lika imponerad var gång jag ser genomtänkt scenografi. Imponerad är kanske fel ord, fascinerad…hm…jag beundrar scenografer som tänker till. Och det hade de verkligen gjort här. På en av bilderna i bildspelet syns några av de kontainerliknande lådkonstruktionerna som ömsom var ett palats, ett hus bakom bergen och Hotel Hilton. Genialiskt och riktigt klurigt gjorda. Snyggt som bara den.
Av förklarliga själ rådde fotoförbud under föreställningen så de bilder som är från salongen är tagna innan, under pausen och efter. En önskan, högt uppe på listan, är att någon gång få fota under repetition. Både teater och dans. Hoppas att det tillfället dyker upp…
En annan sak som jag funderade på under tiden jag satt där, var att tänk så mycket jag får för pengarna.
På scenen stod 11 personer. Dessa har spenderat tid på att läsa in manus och repa. Runt omkring finns alla andra inblandade. Ljud, ljus, smink, biljettkassa och många, många fler. Och där satt jag och fick njuta av allt detta arbete under 2tim 45min för ynka 200:-. Det är egentligen inte hela sanningen för jag har dessutom scenpass och det gav ytterligare 40:- lägre biljettpris. Det skiljer inte så många spänn mot att gå på bio, som så många och även jag kostar på sig, men i upplevelse är det ju något helt annat.
Till hösten funderar jag på om jag inte ska skaffa mig ett abonnemang. Så att jag bokar upp redan i förväg. Där det sen inte finns ursäkter för att jag inte ska komma iväg och inte svärs långa ramsor för att jag missat något bra.
Fast allra helst hade jag nog velat bli inlåst där på Spira. Gömma mig i all evighet i miljön där flickdrömmarna, doften och pirret av att stå på scenen innan ridån går upp kommer tillbaka…
Något större variant av bildspelet finns här.
Länkar:
Kritcirkeln
Kulturhuset Spira
Restaurang Spira som jag ännu inte ätit på men den ska testas en dag.
…
Musiken till bildspelet är av Frank Zappa. Känner jag mina medmänniskor rätt så tycks det lika mycket eller inte mycket om den typen av ljud som det finns åsikter om huruvida Spira är ett fult eller snyggt bygge…
Själv gillar jag båda, men det är ju jag det.
Lämna en kommentar